allvarligt, jag önskar så innerligt att alla jordens spindlar bara byggde en jäkla rymdraket och flyttade till månen för jag hatar att behöva vara rädd för nått som egentligen är så litet!
att behöva kolla varenda jäkla steg för risken att trampa på en inte ont anade lite lurvig sak med haklapp och bestick..
den i handfatet idag var nog den största jag nånsin sett inomhus;(
den låg där och bara gottade sig åt mina hysteriska ögon och skakande försök att kasta böcker på den och peta på den med en innebandy klubba!
jag försökte vara modig!jag försökte tänka att det är idiotiskt och vara rädd och jag tänkte på vad min faster sa i tisdags om att hon mest bara bli så jävla förbannad när hon träffar en spindel..förbannad för att hon låter det styra hennes liv!
men idag var spindeln för stor för att jag skulle kunna ta den fighten..får börja i mindre skala..
jag ringde tom daniel på jobbet och pratade av mig..när han slutade och kom hem gick han ner för och kolla om den levde och mycket riktigt låg den och lurade bakom en bok och bara väntade på att jag skulle komma så den kunde anfalla. tom daniel tyckte den var stor och för en gångs skull förstod han mitt problem..
hela dan har varit en skakig skärrad dimma-det är ju faan sjukt-jag behöver hjälp!
