bitskEmma

mitt vändningsförsök!

Vi skulle vara på förlossningen vid halv nio så runt halv åtta för att passa Brum som fortfarande sov.
Strax innan åtta åkte vi och som ni vet tar det typ en halvtimme in.

Vi kom in, fick vänta en stund och slutligen komma med in i ultraljudssalen. En barnmorska, en praktikant och en doktor som påminde mig riktigt om Dogge Doggelito fast inte på ett negativt sätt direkt haha han bara pratade som honom och var rätt relaxed och det var skönt;)

bm kände först och kunde inte avgöra men doktorn var rätt säker bara han tryckte. UL visade såklart att så var fallet-huvudet upp!

Uppskattning av vikt genom massa mätning och uträkning.
2,8 kilo ungefär- alldeles perfa för veckan;)
och för ett vändningsförsök tydligen.

Såg inte såå mycket av Bebben men vilka kinder h*n låg inne med haha
brum hade ju oxå såna riktiga bullkinder och det lär denna med ha för det hade den redan vill jag lova;)

Sen in i en sal och på med ctg kurva-
som vanligt levde Bebben rövare.
De är alltid lika impade av hur mycket den rör sig och flextrar och har sig när vi vart på UL,kurvor och kontroller. Ett riktigt livligt barn och verkligen en busunge säger de;)
jo, JAG vet;)

det är inte det lättaste och få en perfekt kurva med en sån vilde som sparkar bort apparaterna konstant men det gick och allt såg bra ut och de satte den där fruktansvärda kanylen i handen;(

det gjorde oooont!
det brukar göra ont men detta var allt annat än som vanligt;P
well well..

In i UL salen igen efter en stund
Bricanyl i kanylen och jag sa kaxigt att hjärtklappning är jag ju van vid-
JO TJENA! det gick på två röda från att hon sprutat in det till att hjärtat rusade och det blev liite svårare och andas. Man ligger ju lutad lite upponer nästan så det kändes liite panikartat fast ändå överkomligt.

vi hade redan diskuterat att den satt lååångt ner med rumpan och typ var fixerad om man nu kan vara det med rumpan så det  var vi ju beredda på att det skulle bli en utmaning.
det blev det.

doktorn försökte lyfta upp rumpan ur sin ”fixering”, det kändes..samtidigt tryckte han på huvudet uppe-där var jag öm redan när han körde över magen med UL apparaten , förmodligen pga magkatarrer och att huvudet legat där och tryckt-så ja, det kändes ju också

MEN!! det var helt överkomligt, inte mysigt,trevligt,roligt
men inte skrämmande,fruktansvärt,olidligt heller.

Om vi få fler barn och sitter i samma sits skulle jag göra om det med det barnet-absolut-jag skulle definitivt försöka en gång om förutsättningarna var rätt!

han försökte tre gånger men han ”tvingade” inte barnet och han gjorde mig inte illa på nått sätt.
Men det var lönlöst- den lilla rumpan är fastkilad som klister;P

Tillbaka in i undersökningsrummet-
skakade jätte mycket av Bricanylen och säkert nerver.
fick ligga där en timme med ny kurva- Bebben var betydligt lugnare nu vilket jag blev liite stressad av men den kom igång under timmen och blev sitt vilda jag igen.

sen fick jag dricka lite citrondricka och bm ville att jag drack nått sött för och få upp blodsockret så nyponsoppa blev det med.
fick ligga ytterligare en stund innan de verkligen behövde rummet men inte vågade släppa hem mig så hamnade i en fåtölj i väntrummet.
där satt jag en stund till innan de kom och undrade om jag ville hem, det ville jag så de tog bort grejen i handen.
Det gjorde om än ännu ondare än och stoppa dit den…

sen fick jag tid till kejsarsnitt den 7 februari och broschyr och info..

Allt har gått så himla fort att jag inte vet vad jag ska tycka tänka känna.
Det är ju bara och gilla läget-så ser jag det och det gör mig lugnare.
Men det är också en väldigt konstig och oväntad situation-tur att jag nämnde det för doktorn så jag fick det bekräftat och gjort i tid så jag ens har tid att reflektera över det.

Mest är jag nog rädd för att det sätts igång tidigare än då och blir akut snitt istället;(
Brum kom i 35+6-vattnet gick 35+5
skulle vattnet gå nu bli det ambulans in;(

snittet blir i 39+0. känns lite ssent men det var fullt som tusan och snitt görs tydligen bara på torsdagar så de hade väl inget val..