min brum*

min brum, min fantastiskt fina brum

bara jag såg henne utanför bb dörrarna kom tårarna
hon var såå fin!
och så stor och mogen
hon stod där med tre teckningar i handen som hon ritat till oss-
två till mig och en till vendela

hon var så förväntansfull
hon tog min hand och bara drog den över hela sitt ansikte
riktigt gosade in sig i den

jag kunde ju inte bära henne
eller lyfta henne
men det fanns en stol och vi linkade bort till den och satte oss
hon bara satt där i mitt knä och log
och jag var hel igen