bitskEmma

kom hem i söndags som ni vet-
och de var ingen rolig första dag;/

skulle hämta ut värktabletter på Apoteket och det tog sån tid och var så varmt och jag kunde inte sitta på stolen där så till slut svimmade jag nästan..de fick hämta vatten jag fick trots smärtan sätta mig ner och klä av mig så mycket jag kunde;(

väl hemma var soffan för låg men tackolov var vår höga säng perfekt;)
smärtan fick en topp på eftermiddag då jag trodde jag skulle dö igen men de var nog sista riktiga för har inte känt så mer efter det tackolov=)

så kom förstoppningen som ett brev på posten..
japp, jag tänker vara så ärlig och öppen att jag delar med mig av det för jag känner att det finns så mycket som ingen nånsin berättar för en-alla bara tjatar om allt innan och nånstans glömmer man att det inte är dans på rosor efteråt.
i 6 dar var jag förstoppad..
de smärtor min tarm fått utstå, de e inte och leka med..
microlax,lactolos,katrinplommon,linfrön-nada hjälpte!
så till slut-efter tre microlax varav två samma dag löste det sig-tro mig när jag säger att jag blev dålig-och fortfarande är..nu är jag och Vendela på samma nivå om man säger så;/

 jaa, så var det ju mjölkstockningen..
jag har vart ute en gång och med ute menar jag att Daniel stannade bilen utanför sjukhusets entredörr och jag gick de fyra metrarna..i linne,skjorta,kofta,täckjacka..nte speciellt naken alltså..
så jag måste fått de inomhus

vår dusch producerar typ 35 gradigt vatten som max-ingen höjdare när man måste duscha varmt och källaren är hur dragig som helst så att ens gå från duschen till trappan efteråt är en fälla
jag satt på toan med handdukar tryckta mot bröstet hur länge som helst inan jag vågade byta om och kasta mig upp för att bädda ner mig med feber och smärtor.

Allt det där börjar bli bättre nu..
det går framåt..
varje dag känns lite lättare..

Jag skulle inte vilja göra om det
hellre ofelias förlossning hundra gånger om än det här-
där var smärtan koncentrerad på ett dygn och sen var eftersviterna absolut jobbiga och lite lika men inte allllls i samma grader av smärta ..

det är tur att det ledde till något så fantastiskt