morgonen var det ja..
efter en natt med en unge som flaxade runt på magen och en i var jag inte speciellt intresserad av och gå upp alls om jag ska vara ärlig!
jag tar alla mornar och alla kvällar eftersom brum är den mest mammigaste som nånsin gått på vår jord och eftersom hennes pappa ibland är alldeles för lat för att göra nånting åt det-japp,jag sa det!!
så jag tänkte att nä, nu j*kla få det vara nog! Jag ligger kvar!Sa till Brum att hon fick sparka upp sin pappa istället och det började hon med och göra. Han steg upp och skulle hjälpa henne ner men gjorde enligt Brum helt fel vid lyftningen från sängen till golvet och fick ett bryt-som vanligt. Sen var det kört!
tjatet-kom mamma, kom mamma,följ med mig mamma, mamma ska vara i soffan!!
och tårarna som sprutar..
Hon låg hellre i ett mörkt rum med mig än lekte med pappa framför tvn och tecknat…mycket sovmorgon det blev..hade likväl kunnat pallra mig upp då men jag kände att då vinner hon ju-hon måste vänja sig nån gång vid att jag inte alltid kan göra allt!!
det är så jäkla ohållbart och det kommer bli ännu ohållbarare när bebben kikar ut..
