klockan är fem på morgonen,
jag är fem år mentalt,
jag misstänker att jag har fem och inte en bebis i magen och
fem minuter är nog det jag fått i sammanhängande sömn..
—
är det inte det födda barnet som krånglar så är det de ofödda;P
fram till fem i morse tränade Bebben flitigt karatesparkar i min mage-att nån som bara väger ca 1 kg och är runt 24 cm kan slå på båda sidorna lika intensivt samtidigt är för mig en gåta men tydligen inget omöjligt;( andra natten som det är så extremt nu, innan har den mest rört sig hela nätterna-nu är det disco med dunka dunka liksom;P minns inte att det var riktigt så intensivt med Brum-
tjii fick jag för att jag var orolig att jag inte skulle känna så mycket i och med att moderkakan sitter i framvägg;P
vid fem passade den stora på och vakna och då hade jag dessutom en bebis utanför magen som bufflade och stångades i sängen.
Jag kan inte räkna de gånger jag letat upp Nusse i sängen i morse-
försök hitta en liten trasa på 20×5 cm i askgrått i en säng med gråblå påslakan-han är dessutom så tunn att man typ ser igenom honom nu;(
en gång låg han under mitt huvud på min kudde?!?! hur i all världens namn hamnar han där?!?!
det får mig osökt och tänka på om tre månader lite drygt
då kommer jag stå där två på natten, med två barn som inte sover, vara två år mentalt och vara nöjd om jag fått sova två timmar sammanlagt.
yippi!!
