bitskEmma

innan jag blev tvåbarnsmamma hade jag många rädslor och funderingar

skulle jag verkligen kunna älska ett barn till lika mycket som jag älskar brum?
är det ens möjligt?

kommer jag leva med ett konstant dåligt samvete som andra flerbarnsmammor pratade om?

kommer vårt liv totalt annorlunda igen?

kärleken har jag aldrig ens ifrågasatt! Jag har inte ens funderat över det på läänge. Den bara ÄR där! Jag älskar ingen mer eller mindre-jag älskar de för sina likheter och olikheter på samma sätt och olika sätt. Jag älskar de trots Brums otroligt dryga tre års trots och trots Norpas tidigare magproblem. Utan begränsningar utan funderingar. Jag älskar de punkt.

Jag lever helt ärligt INTE med konstant dåligt samvete;O kan tänka mig att det kan anses som märkligt då i princip alla mammor jag vet säger sig ha det. Jag har inte det. Jag hinner med båda precis som jag vill.ÄN SÅ LÄNGE!! ska poängteras, det kommer kanske ändras när Norpa blir större. De kräver så olika saker. Visst har jag inte lika mycket tid att bara vara med Brum, men jag har faktiskt inte dåligt samvete över det. Hon har varit mittpunkten i vårt liv så länge att hon faktiskt ibland behöver lära sig att det finns andra människor runt omkring henne också. Och jag kan kanske inte springa och ta upp Norpa så fort hon säger pip i sin säng-jag kanske hjälper Brum på toa eller något liknande och då få hon vänta två sekunder och jag vet att hon inte dör av det. Det känns skönt men jag förstår att det förmodligen blir tuffare så småningom.

vårt liv är annorlunda-men inte totalt och inte dåligt! tiden innan Norpa var rätt lugn då Brum var rätt lugn och hade blivit större och kunde ta lite direktiv, prata göra mycket själv osv . Men jag tycker att det är helt ok för att ha en bebis nu också. Visst är det mycket packning och bök men det är miiil ifrån hur det var när Brum kom till världen. Vi är så mycket mer avslappnade och lugna nu.

det finns dock en sak som är extremt jobbig som jag inte funderade över:

sömnen-inte min utan DERAS

hela dan och till sent på kvällen är jag konstant orolig att Brum ska väcka Norpa och
hela natten och tidig morgon är jag orolig att Norpa ska väcka Brum;/

 båda sover för lite just nu

brum väcks alldeles för tidigt på morgonen av Norpa och kan sen inte somna om
och Norpa väcks sisådär nitti gånger per dygn av Brum och sover sällan längre perioder
eller som idag-i princip inget alls;(

jag bli tokig på och tjata:
-väck inte din syster!! två miljoner gånger om dan;/

hon har blivit väldigt ljudtålig men det finns ju gränser;(