igår när jag hade en smått jobbig ångest attack över diverse saker
som jag kan diskutera en annan gång
fick jag plötsligt en flashback
från den tiden jag bodde hos Jessika och också mådde rätt crappy
av heelt andra orsaker än nu såklart
jag kunde känna hur det luktade då, det lite dåliga lyset i stora rummet, snabbmakaronerna och köttbullarna;)
men allra mest fick jag DEN sången i huvudet
den som malde om och om igen
jag har inte lyssnat på DEN skivan sen dess och nu bara dök den upp i huvudet som en mantra
Love will come set me free…
från då
DEN har malt i huvudet sen igår i ett mantra och för varje gång har den på nått sätt gjort mig lite lite starkare
och i morse kände jag att jag var redo och sätta på den på riktigt;)
[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=CDMqyv-fqm4&feature=BFa&list=AL94UKMTqg-9D2dpMrrksAIUkI4O9OPP8i[/youtube]
egentligen är min favorit med Brett denna:
[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=4XwSRzNCYIA&feature=BFa&list=AL94UKMTqg-9D2dpMrrksAIUkI4O9OPP8i[/youtube]
men den är mer sorg för mig…
ibland behöver man liksom gå tillbaka och känna vad man kommer ifrån för att kunna känna tacksamhet över det man har
för hur mycket jag älskade den tiden trots all ångest trots alla problem trots alla tårar
skulle jag inte vilja vara där igen
tacksamhet att jag fått uppleva det
tacksamhet att jag vuxit därifrån
vad musik kan väcka!!
IDAG ÄR JAG STARK!!
min absoluta favoritbild från den tiden-
det var du och jag mot världen
I will be the one who loves you the most*